Jordärtskocka
- Butternut- och jordärtskockssoppa
- Iduns kokta jordärtskockor med tryffel
- Nobelmenyn 2011
- Potatis- och jordärtskocksgratäng
- Årets kock 2012, råvarukorgen
Jordärtskockan är en nära släkting till solrosen, vars rotknölar äts. Den har odlats länge i Amerika, och fördes till Europa på 1500-talet[1]. Den är mycket lättodlad, och beter sig ibland rent av som ogräs.
Namnet till trots är jordärtskockan inte släkt med kronärtskockan.
Tillagning
Jordärtskockan kokas oftast, men kan ätas rå. Den är ganska svårskalad, och missfärgas dessutom när den skalas och kommer i kontakt med luften. Därför kan det vara smidigt att koka jordärtskockan med skalet på. Då behåller den dessutom mer av sina näringsämnen.
Kokt jordärtskocka är god att äta som en egen sidorrätt, med lite smör till.
Miljöpåverkan
Det är enkelt att hitta närordlad jordärtskocka i södra Skandinavien hela vintern, med lite tur ända in i maj. Därefter finns det jordärtskocka som importerats från Nordeuropa. Odlingen i Skandinavien sker dock i liten skala[2], avkastningen är mindre än för många andra rotsaker, och priserna i butikerna är relativt höga.
Hållbarhet
I kyla kan jordärtskockor utan problem förvaras i flera månader, i rumstemperatur ett par veckor. Om man odlar själv kan jordärtskockorna stå kvar i jorden och skördas efter hand under vintern.
Näringsvärde
Jordärtskockor lagrar energi i inulin, som består av långa fruktsockerkedjor, i stället för i form av stärkelse. Inulin bryts inte ner till monosackarider i kroppen, vilket gör jordärtskockor lämpliga för diabetiker. (En del märkliga nätmyter om jordärtskockor och diabetiker verkar annars bero på en sammanblandning av inulin och insulin.)
Länkar
- ↑ Den virtuella floran, läst den 27 februari 2011
- ↑ Livsmeddelssverige, läst den 27 februari 2011